svar pa kommentar

Hejsan! Håller på att försöka komma iväg som utbytesstudent i höst eller nästa år. Mina föräldrar är inte helt eniga med mig och tycker att jag istället ska åka på språkresa istället. Försöker berätta för dem om varför utbytesår är bättre men börjar få slut på argument. Tänkte att du som har koll på vad det innebär att vara utbytesstudent kanske har nån idé på vad man kam säga?
 
Hej :)
Vet inte anledningen till att dina förändrar hellre väljer språkresa, kanske pga ekonomiska orsaker eller att dom inte vill släppa iväg dig så länge?
Men vad jag känner (beroende på vart du skulle åka på språkresa) så är ett utbytesår såååå mycket mer värt om du verkligen vill och tror att du vågar!
Visst det är mer jobb och dyrare men när jag valde mellan språkresa och utbytesår så skulle 4 veckors språkresa till LA kosta hälften så mycket som 10 månader som utbytesstudent (själva programavgiften) så kände att åka på språkresa var som att slänga alla pengar i havet för det är mer som semester och inte ett andra liv.
Jag har själv inte vart på språkresa men man lär sig verkligen inte alls mycket om man jämför med att vara utbytis då man lever ett helt annat liv i en ny kultur och inte kan prata sitt eget språk som man skulle kunna utanför klassrummen på en språkresa. Det kommer göra så sjukt gott för framtiden och du kommer knyta kontakter med människor Som kommer finnas med dig i resten av livet på andra sidan jorden.
Att åka som utbytesstudent är det absolut bästa beslutet jag tagit och jag ångrar inte en sekund för jag har växt så mycket och börjat inse vad som är viktigt för mig i livet och att vara utanför ens comfort zone och möta nya saker varje dag är guld värt!
Fick pusha min mamma så mycket för att hon skulle låta mig göra detta haha, var och varannan middags konversation för ca 2 år sen såg ut såhär "såååå.....mamma......utbytesår....?" Och jag skojar inte haha.
Vågar inte ens tänka på hur mitt liv hade sett ut om jag inte tagit denna chansen.
Hoppas jag på nåt sätt gav svar på din fråga :)

svar på kommentar

M: Hej Jessica :) 
Brukar kolla in på din blogg varje dag och det är verkligen kul att läsa om ditt utbytesår! En av de bästa bloggarna helt klart :) 

Har en fråga: Hur lärde du känna dina vänner? Var det från någon sport? Var det du som tog initiativet eller var det dem? Jag är inte världens mest utåtriktade person, samtidigt som jag inte är blyg, och kan ha lite svårt att "släppa loss" om jag inte känner mig helt säker i en situation och känner personen någorlunda. Hur var du som person när du kom till USA? Utåtriktad, lite blyg osv? Var det enkelt att lära känna andra? Förstår att man måste sätta sig i många situationer där man kommer känna sig obekväm men undrar bara hur det var för dig :) Känner du redan att du växt som person? 

Lycka till och njut av ditt år!
 
Hej där! åhh vad glad jag blir av att höra det! :) spciellt emd tanke på att jag tappat sjukt många läsare det senaste pga att jag inte har tid att uppdatera så ofta längre :/
 
När jag först kom hit till Cali så hade jag ju ingen skola på en vecka men min värdsyster är bara två år yngre än mig så jag lärde känna många av hennes kompisar då man i början spenderar nästan all tid med sin värdfamilj och några av hennes kompisar går även i min skola :)
Sen när skolan väl började så var det 2000 nya ansiken överallt (lite jobbigt för mig som är kass på namn och svårt kommer ihåg folk haha) och olika folk i alla mina klasser.
Den första personen jag kom nära var Yante då vi båda pratade med får foto lärare i början av lekionen andra dagen i skolan så vi blev vänner ganska fort och hade lunch tillsammans!
Sen har det vart ganska svårt att lära känna folk då de flesta redan har sina vängrupper men man får ge det tid helt enkelt!
jag har alltid vart blyg av mig runt nya människor så det har vart en utmaning men så lärde jag känna Adriana och Natalie som var i samma fysik class som Yante (har även sculpture med Adriana) och sen runt första skoldansen så började jag lära känna många av deras kompisar (som är med på PraVe bilderna).
Så att lära känna folk är som en kedjereaktion - om du lär känna ett fåtal personer så lär du snart känna deras vänner osv osv. Men det är som dom säger, när de tre första månaderna har passerat så blir allt MYCKET lättare (inte nödväntigtvis med familjen men med vännerna lol) så ge det tid men försök att vara så utåtriktad som möjligt och prata med folk på lektionerna, det var t.ex dä jag lärde känna Pasiano och nu är jag vän med flera av hans kompisar t.ex Annika som jag har sulpture med men kräv inte för myket av dig själv för även om det ser ut som att allt är toppen på bloggen så är det inte det. (Har t.ex spenderat hela dagen i sängen framför datorn med ångest för jag vet inte vad jag ska göra lol) men insåg sen att det är okej att ta en dag och inte göra ett skit för de behöver man ibland.
Sen kan ren tur leda till större saker, t.ex när tjejen som sitter brevid mig i sculpture inte var i skolan en dag och min lärare sa till Bailey att sitta där oh nu är vi jättebra kompisar!
Det är svårt att säga om jag växt som person än men jag tror nog ändå de då jag tog mitt livs största kliv när jag kom hit och inte kände en själ och nu har jag en hel del vänner här även om jag inte kommit alla nära än, jut gotta give it time helt enkelt. hoppas detta var svaren på dina frågor, annars, fortsätt fråga haha så ska jag försöka att svara snabbare då haha ;)
 
 
Annapaola, Yante, Adriana, Greg och Calum Hood ifrån 5sos haha jokes men är han inte lik honom eller vad?!

Q&A in the USA

Skulle ha svarat på denna kommentaren för ett bra tag sen då jag fick den för över en månad sen hehe men bättre sent aldrig antar jag! Men tänkte att eftersom jag har så mycket fler läsare nu än i början av mitt utbytesår så fråga på vad som helst så kommer det upp ett inlägg med svar snart om! :)
 
Hej och tack för en intressant blogg :) 

Jag ska själv åka som utbytesstudent till USA nästa år. Har inte kommit speciellt långt än, då vi nyss betalat in antagningsavgiften. Jag går första året på gymnasiet och mina klasskamrater kommer alltså att gå tvåan när jag är borta i USA. Det betyder att jag inte kommer att ta studenten med dem och framför allt inte med mina bästa vänner. Jag har börjat få ångest över resan, då jag först nu faktiskt har insett att jag måste gå ett extra år här hemma i Sverige, medan mina kompisar och min årskull tar studenten och åker ut i världen för att resa. Vissa dagar vill jag verkligen åka medan jag känner mest ångest över det andra dagar. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Vad tycker du? Hur känner du inför att gå ett år extra? 
 
 

Först och främst, tack så jätte mycket! värmer verkligen att få höra positiva saker om bloggen :)
Du, jag försår PRECIS hur du känner för jag var i precis samma sits, bortsett från att jag inte ens är hemma när alla mina bästa vänner tar studenten då jag åkte efter tvåan.
En sak du får tänkta på är att du kommer göra ditt LIVS STÖRSTA äventyr medan dom fortfarande sitter i skolbänken och nästan alla fortfarande bor hemma. Nu när jag är ivär här borta i USA vågar jag inte ens föreställa mig hur mitt liv skulle sett ut om jag inte gjort detta beslutet. Inte det att sista året i gymnasiet var grejen men vad som händer efter. För det är så galet många dörrar som kommer öppna för dig här borta, det kommer inte alltid vara lätt och långt ifrån en dans på rosor men du kommer lära dig så galet mycket som du kommer ha nytta av i framtiden och du kommer växa så mycket. Du kommer komma utanför din comfortzone och göra saker du aldrig skulle gjort hemma och framförallt så kommer din engelska bli så mycket bättre. Jag tror inte att min engelska har blivit så jättemycket bättre än när det kommer till ordförråd och så men det kommer! Men vad som händer är att det är mycket, mycket lättare att formatera meningar och jag tänker på ett helt annat sätt. Som alla andra säger så kommer inget att ha ändrats när du kommer hem förutom att någon kanske fått körkort, någon skaffat pojkvän eller flickvän och att någon har flyttat hemifrån men du kommer inte att vara samma person som innan, på ett positivt sätt!
Sen att du har ett extra år att ta efter dom kan kännar som en stor sak när de är ute och reser men när det väl är din tur att åka ut i världen igen så kommer du vara så mycket mer erfaren och självständig!
Precis som jag och min kusin Marielle, som bodde i Australien i ett halvår, pratade om på skype härom dagen; att det nog är viktigt att göra den första resan på egen hand för annars kommer du alltid vara van vid att ha stöd ifrån kompisar vid sidan, vilket ingen av oss två har eller hade.
xx
 
 
 

Quick question

Vad är det man pluggar på high school, är det någon speciell linje eller hur funkar det?
Alltå High school i usa är väldigt annorlunda ifrån gymnasiet i Sverige. Man väljer ingen inriktning och får alla kurser i ett paket som här utan man väljer kurser utifrån vad skolan har att erbjuda.
Dock, för de "riktiga" amerikanska studenerna som ska plugga vidare på college så måste de läsa vissa kurser för att få söka vidare och då har de en mall på vad de måste läsa varje år för de olika utbildningarna typ :)
 
 
Nu är det inte många dagar kvar alltså... 79 dagar sen jag fick reda på avresedatum och nu är det under 50-sträcket. Har pratat en hel del mer med min vsyster och även med en av hennes bästa kompisar så allt känns hur bra som helst just nu vilket är superskönt. Ska försöka få klart min visumansökan till eftermiddagen så jag kan boka tid för intervju på ambassaden och få allt överstökat.
Är ledig idag så ska gå ut och lägga mig och sola, see ya'll later!

Utbytesår - Q&A

Hur går det till när man blir en utbytesstudent?
- man går oftast via en organisation som i mitt fall är Explorius (REKOMENDERAR STARKT) men sen finns även t.ex Rotary, AFS, EF, STS mm. som basically fixar allt med skola och värdfamilj, det är alltså en väldigt bekväm process för en själv då man inte behöver göra något furutom att fylla i alla ansökningar osv.
 
 
 
1. det hela börjar med att man skickar in en intresseanmälan som jag gjorde här.
2. man blir kontaktad för att boka tid för intervju, går på intervju.
3. man blir accepterad eller nekad.
4. man får hem en MASSA papper som ska fyllas i som sen skickas till din andra organisation som man får av sin svenska i usa.
5. Sen får vi inte glömma alla vaccinationer och läkarundersökning som ska göras...
6. När alla papper är inskickade börjar de leta efter en familj som passar ihop med din personlighet och dina intressen.
7. det kan dröja innan man får sin placering, de flesta får under sommaren men jag var tidigt ute med min ansökan och fick min redan i februari/mars!
8. man får hem ett visumunderlag nån gång vid sommarlovets start som man använder när man fyller i sin visumansökan online.
9. Sen bokar man tid för intervju till den Amerikanska ambassaden i Sthlm som man måste åka upp till och längre än så har jag inte kommit i processen. Men jag skulle kunna tänka mig att visumet är de sista stora steget innan man åker iväg!
 
 
Kan vem som helst åka?
- man ska vara mellan 14-18 år när man åker (i mitt fall var sista chansen att åka samma år som jag fyller 18)
- man behöver inte vara jättebra på engelska.
- man ska ha helt ok betyg i skolan.
 
Åker du emellan tvåan och trean? Yes, så när jag kommer hem får jag fortsätta där jag avslutade, har alltså trean kvar.
 
Hur känner du för att gå sista året med en helt ny klass och att inte ta studenten, gå på bal m.m med din förra klass? Det suger ganska rejält faktiskt, men när jag tog beslutet om att åka på mitt utbytesår så kände jag inte riktigt att jag hörde hemma i min klass då nästan alla jag är med går i en annan blandklass. Hade inte lika mycket att förlora då kände jag. Sen så går en av mina bästa kompisar musik i en årskurs under mig så vi tar studenten och går på bal samtidigt vilket underlättade mitt beslut.
 
 
Hur känns det att ha fått placering i Kalifornien vilket är typ allas dröm? Helt overkligt faktiskt. Med tanke på att jag inte gjorde något delstatsval eller liknande så är jag så sjukt glad att jag hade turen att hamna där ädnå.
Var de ett drömställe för dig eller kände du att det kvittade? Alltså det har ju vart drömstället att bo på i mina ögon ett bra tag nu men efter att ha följt med under många utbytesstudenters år via bloggar så kände jag att ödet fick placera mig då värdfamiljen var det viktigaste, inte vilkaen stat man hamnar i.
 
 
sorry for the delay med inlägget, har spenderat hela dagen ute i solen vilket har vart sjuuukt gött!
Sen tänkte jag göra ett inlägg om hur det ser ut på den gatan jag bor, lite hur naturen är, vad man kan göra i chico och så ska jag kolla med min vmamma om jag får lägga upp en bild på dem så ni kan få se hur dom ser ut :)

The exchange challenge

Har ramlat in på flera utbytesbloggar de senaste dagarna som gjort "the exchange challenge",
så tänkte att det var min tur också. here we go!
 

Vilket land ska du till?

 USA

 

Vilken organisation reser du med?

Jag har två organisationer, en i Sverige och en i USA.

Min svenska organisation är Explorius och min Amerikanska är CETUSA. Är riktigt nöjd med båda hittills!

 

Hur/var skulle du helst vilja bli placerad? 

Har ju haft sån tur att jag redan har fått min placering i Chico, Kalifornien. Men när jag började hela ansökningsprocessen så var Kalifornien, Hawaii och Florida de klassiska number one choises, nära havet lixom haha.

 

Har du fått familj eller gjort stat/region-val?

Jag gjorde aldrig något delstatssval då det kunde kosta upp till 7000 Svenska kronor extra... så kände att ödet fick avgöra haha. Efter att jag pluggat in mig på hela utbytesgrejen (läsa bloggar etc etc) så insåg jag att jag skulle trivas lika bra i Michigan.. för det är faktiskt värdfamiljen som är det viktiga för att man ska må bra! Sen strök jag Florida på min lista pga sjukt hög luftfuktighet haha och Hawaii kändes lite litet och att jag inte kommer få upptäcka andra delar av USA genom resor man kanske gör med sin värdfamilj osv. Men, jag hamnade ju i älskade California ändå, i världens underbaraste familj av vad jag sett hittills, så jag är hur nöjd som helst!

 

Kommer du åka på något förberedelseläger? 

YESBOX! 5 dagar i New York City med sightseeing, shopping, förberedelsemöten och nöjesfältet six flags!! Och sen är det ett tredagars avreseläger i Washington DC när man åker hem igen men får se hur det blir med tanke på att min familj kanske kommer ner i slutet av året :)

 

Vad ser du mest fram emot?

Åh... vart ska jag börja haha. Asså som blivande utbytesstudent har man ju lite väl höga förväntningar så försöker att inte ha det nu.. Men först och främst att få träffa min värdfamilj och min värdsyster som är så himla go och bara två år yngre än mig! (dock är det ju hon som kommer få köra runt mig då hon kommer ha bil haha) Men sen verkligen att få gå all in på tradiditionerna som Thanks Giving, Halloween, Jul (ska bli intressant att fira i värmen) och sen har dom tydligen någon äggjakt på påsk.. hehe. Annars ser jag verkligen fram emot att få känna lite (MYCKET) school spirit! Och sen får jag inte glömma roadtrippen jag, min vsyster Leena och vmamma ska göra till LA den helgen när Leena fyller 16 i september!

 

Vad fruktar du mest?  

Asså... det är ju en del man oroar sig över.. Men delen  att vara en lost puppie första dagen i skolan behöver jag inte tänka på då jag har min värdsyster så jag hoppas att det kommer gå bra. Men att något hemma händer som gör det ännu jobbigare för mig att vara på andra sidan jordklotet, att det kanske blir jobbigare att skaffa kompisar än det vart för andra? I don't know men hemlängtan kommer man ju känna ibland oavsett hur bra man trivs men jag kommer ju alltid hem igen så jag tror det kommer gå bra ändå.

 

Vill du prova någon ny sport? 

Jaaa! Ska försöka satsa på att komma med i Volleyboll teamet då det är en av de få sporter jag verligen tycker om. Eftersom de har olika säsonger för lika sporter så kanske tennis hade vart något också. Om skolan inte tar för dödsseriöst på cheerleadingen så hade det vart kul också.

 

Vad kommer du sakna mest? 

Marabou. HAHA! Nejen det gamla vanliga, vänner, familj, friheten och jag trodde aldrig att jag skulle säga det... lokaltrafiken (även om den suger) för man kan inte ta sig någon stans i usa utan bil typ. Farmors mat och min bildlektioner.

 

I USA, kommer du åka på en resa arrangerad av organisationen?  

Har inte riktigt tänkt på detta så mycket men om min organisation fixar en resa till Hawaii så får vi väl hoppas att jag kan åka med på den för det hade vart så grymt!

 

Namnge tre platser du vill besöka i ditt land: 

Hawaii, Grand Canyon, Las Vegas.

Självklart Hollywood också men dit vet jag ju att jag ska.

Och sen San Francisco också men kommer ju inte bo så lågt ifrån det! :)

 

Tror du att det kommer att bli ett bra år?

Alltså... den enda personen som kan se till att det blir bra är ju jag själv, så det handlar ju helt om vad man har för inställning och hur jag tar vara på chanserna jag får. Men med tanke på hur länge jag velat detta så hoppas jag att jag kommer göra det bästa av det. så ja!

 

 
 

RSS 2.0